|
Två dikter av den 8-årige Bertram påsken 1933
English translation by Anne Buttimer
|
Vart går du?
|
Where are you going?
|
1) Vart går du? går du i mörkret? går du
i ljus?
Går du där lampan lyser i ett hus?
Gå i ljus! Gå ej på mörkrets stig.
Om du går i mörkret, då fördärvar du
dig.
Nej till ljuset ska du fara.
Där du i fred och ro kan vara.
O ljus dig älskar jag av all min själ,
I ljuset är du förvarad väl.
|
1) Where are you going? In the dark? in the light?
Going to that house where a lamp shines bright?
Walk in the light! Follow not the darkened way.
If you walk in darkness, you'll go astray.
No, it's toward the light you should surely go.
That's where you'll find peace and joy.
O Light, I love you with all my soul,
In the light one is safe and whole.
|
2) Du fridens ljus var du är säll
Till dig vår tillflygt tar var kväll.
Tron och nåden, livet,
Du av Herran varder givet.
När du till din tillflygtsort går
Gå i rätta livets spår.
Ljuset styrs av Herren Gud.
Skänker oss vår nya skrud.
|
2) How blissful you are, you peaceful light
You the haven we seek each night.
Faith and mercy, life's own flows,
You are the gifts the Lord bestows.
When you go to seek your haven's source
Travel in the righteous course.
It's God Himself who rules light's ray
And shrouds us anew each passing day.
|
|
|
|
|
Älgen
|
The Elk
|
1) Älgen vandrar nu tyst mot byn,
Över honom finns den höga skyn.
På snövit skaren han går så lungt.
På stöfferna går han så tungt så tungt.
Han har väl något att tänka på,
Men vad han tänker kan jag ej spå.
|
1) Quietly now the elk nears the town,
His bearing shows an urgent frown.
Slowly he walks on the snow-white crust.
Heavily, heavy, he trods the dust.
He surely has something to think about,
But what he's thinking I can't figure out.
|
2) Han kanske tänker om vårens gröna ängar
och hagar,
Ja kanske är det för det han klagar.
Han kanske tänker att han ej föda fått,
Han kanske tänker på hur illa det gått.
Med upplyft krona han springer stålt.
Han springer så som han all möda sålt.
|
2) Perhaps he thinks of spring green pastures and lanes,
Yes, maybe that the reason why he complains.
Perhaps he thinks that he's had no food,
Perhaps he thinks that nothing is good.
With head held high and with steely stride
He runs like he's cast all troubles aside.
|
|