På en av många planeter, som snurrande kretsar runt solen står vi och (tror att vi) beskådar soluppgången. Ordet soluppgång är ett uttryck för planetvarelsernas förmätna egoism. Det borde snarare heta jordnedgång och knappt det. Medan jorden doppar den yta vi står på djupare och djupare mot den oberörda solen fylls vi av en djupare och djupare respekt mot denna himlakropp.

Vore Du inte så stor och oåtkomlig, sol, skulle Du säkert bli ledsen om Du läste vad våra inkrökta och säkert ömfotade astronomer skriver om Dig: "Solens absoluta magnitud är 4.71, vilket visar, att den verkliga ljusstyrkan motsvarar en helt medelmåttig stjärnas". Jag frågar nu: Har man inte rätt att bli arg när man läser sånt, när har man då rätt att bli arg? Medelmåttiga kan de vara själva, det vore för övrigt en skyhög upphöjelse. Teknologen, som förstår Dig rätt ser Dig annorlunda. Teknologen, med sin dyrkan av friheten kan verkligen uppskatta Dina fria elektroner. På samma sätt förstår han eller hon att uppskatta Dina nakna atomkärnor. Liksom Dina fria elektroner svävar obundna av de nakna atomkärnorna svävar teknologen obunden av de nakna föreläsningssalarna.

När Du sol sänder in Dina strålar, spelande mot väggar, golv och tak i FEMVAK- husens vestibuler och ser tentamenslistorna tänker Du säkert: Även teknologen har sina fläckar. Och Du känner en djup samhörighet och spyr ut mängder av elektroner i bländande eruptioner. Därigenom komplicerar Du radiokommunikationerna så att ingenjörerna får arbeten. De mängder materia Du slungar ut i världsrymden är så ofantliga att man ställer samma fråga som när man såg studentkårens remissvar i TLTH:s statusfråga: Var tar Du allt ifrån? Från blotta intet? Och hett är materialet också. Men vi ser Dig hellre glödande het och oberäknelig än uttråkande ljum och pålitlig.

Echnaton, soldyrkaren

Germanerna kallar Dig Moder, romarna kallar Dig Fader. Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. Säkert är att vi är barnen, åtminstone fungerar vi som barn när vi leker med MIG-plan och napalm. Du har sett oss leka så, från sekel till sekel, förföljda av fördomar, plågade av intolerans. När Du tänker tillbaka ser Du då bara Stukabombare, stalinorglar och bazookas, haubitser och tanks, mausergevär, musköter, värjor, armbortst, lansar, hillebarder, pilbågar, spjut, stenslungor, klubbor. Eller ser Du plogar, böcker, segelskutor, vaxljus, golfklubbor, professorer, teaterscener, öl och teknologmössor? Eller minns Du den japanske prinsen Shotoku som för över 1300 år sedan roade sig med Din medverkan när han skrev till den mäktige härskaren i Chang'an, jordens största stad, Kinas huvudstad: Från kejsaren av den uppgående solens land till kejsaren av den nedgående solens land. Tänk om Hirohito skrev så till Mao Tse Tung.

Minns Du Ikaros, solfararen? Minns Du Echnaton, soldyrkaren? Minns Du Amaterasu Omikami, solgudinnan? Kommer Du att minnas Lundateknologen, som bredbringad respektive högbarmad, år efter år stod och hälsade Dig, när jorden doppade sitt tangentplan genom Skåne tvärs genom Dig vid midsommartid.